Devon and Paul do Hank and Matt

Devon Sproule och Paul Curreri är bara för söta. De sjunger gamla godingar i anspråkslös tappning, litet som om Toys for Elliot vore Peter, Paul and Mary. Nu har de gjort en ny skiva där de sjunger låtar skrivna av dels Hank Williams och dels Pauls pappa, Matt Curreri! Jag har inte den blekaste om huruvida denne Matt Curreri är en känd snubbe som gjort en massa mäktiga hits som jag missat, men Hank känner jag i alla fall. Och det är supermäktigt när en vän kvinnoröst, uppbackad av en nästan lika vän mansröst, sjunger den nihilistiska "Lost Highway". Och vilket omslag!

"Lost Highway"
"Honky Tonkin'"

Devon Sproules hemsida

Barry oh Barry

Åh helvete, jag hittade till Barry Bliss myspace-sida, och där finns det två downloads av låtar jag inte hört förr!!!

Barry Bliss är killen som sjöng "All I Really Want", den allra bästa låten på den fantastiska Antifolk vol. 1, och det vill fan i mig inte säga litet! Barry är tyvärr smärtsamt svårgooglad, och fan vet hur man får tag i hans album om man inte befinner sig i närheten av Sidewalk Café, men vafan, myspace borde jag ju tänkt på.

"They Can Call Me Troll" heter den bästa av de två låtarna på hans myspace-sida, och jävlar vad bitter han är. Bittrare och bättre blir det inte:

They can call me troll
I really don't care
They're only going by the way that I cut my hair
They're only going by my pre-sex juice stained underwear
They're only going by the way that I don't care
Oh

Barry Bliss "They Can Call Me Troll"

Just ja, det finns en annan Barry-låt på nätet, nämligen "A Bullet in the Dark", som också är sjukt bra.

The Five Seventeen revival

Five Seventeen spelade som alla vet i Toys for Elliot, men han hade ett rätt konstigt och mäktigt sidoprojekt också, vid namn 5MP. Mestadels brusar det en massa och så samplar han en massa konstiga saker för att skapa "ljudlandskap", vilka är helvetiskt jobbiga att lyssna på, men ibland bränner det till rejält. Låten jag har valt för dagens post skulle nästan kunna komma från någon av de första Pavement-EP:na - en perfekt kombination av konstig murrig distad gitarr, bakgrundsbrus från Alpha Centauri och bakom allt detta - den bästa poplåten du aldrig någonsin hört.

5MP "Neck Crash" (från "The Remains of 5MP", My Mean Magpie 2000).

Hardcorefans av noise kan med fördel ladda ned de två skivorna som finns på archive.org, "The Remains of 5MP" och 5MP Is Dead".

Nya friska tag

Nu har jag varit ledig från skolan nästan en vecka, och inte gjort annat än att lyssna på sweet lo-fi och spela Scrabble, så vafan, nu drar vi igång den här maskinen igen tycker jag. Och jag vill börja med en låt som får mig på så himla gott humör, nämligtvis "My Name Is Jorge" med The Gourds.

Jag är litet partisk, eftersom en av mina roligaste kompisar heter Jorge, men det här är en riktig barnyard stomp från den amerikanska södern, och med barnyard stomps från den amerikanska södern kan man ju inte misslyckas. I alla fall inte om man är från den amerikanska södern. Och det är The Gourds.

The Gourds största claim to fame är att de gjort en skojfrisk bluegrasscover av Snoop Doggy Doggs gamla pärla "Gin and Juice", men de är mer än ett skämtrockband. Lyssna själva, och förundras över hur golvet under er börjar vibrera i takt, för att sedan upptäcka att det beror på att ni själva stampar takten.

The Gourds "My Name Is Jorge", från albumet "Cow, Fish, Fowl or Pig" (Sugar Hill Records, 2002)