Tha Dogg Pound
Den korta versionen: det här är inte lo-fi. Men det är sjukt bra.
Den långa versionen: en gång i tiden lyssnade jssfrk ganska mycket på The Clash. På den tiden kunde han även stå i timmar och rota i gamla dammiga skivbackar efter obskyr new wave och postpunk från åttitalets första skälvande år.
Dessa två fenomen sammanstrålade i att jssfrk efter att ha lyssnat på briljanta "Lose This Skin" på sida fem av Clashs Sandinista! blev mäkta nyfiken på denne Tymon Dogg, som stod som sångare, låtskrivare och violinist på denna konstiga, makalösa låt (som dessutom alla andra verkade sky som pesten, vilket ytterligare bidrog till hans entusiasm). En dag fann han så, bland allt damm i en skivbutik vid Odenplan, ett ALBUM med Tymon Dogg. Han pungade ut en hel tia och kuskade hem för att lyssna på sitt nyförvärv.
Skivan var... sådär. Väldigt konstig, det var en gubbe som spelade tablas och en annan som spelade skeleton drum kit, och så några syntar, massor med fiol och Tymons bisarra stämma. Halvt olyssningsbart således, men en låt etsade sig fast: "Locks & Bolts & Hinges", en snabb, fioldriven, ytterligt svängig låt om hur rädda folk är om sina jävla grejer som de ändå inte behöver (ett tema som mycket tilltalade den redan då socialt engagerade jssfrk).
Sju år senare: jssfrk har under åren, med ojämna mellanrum, plockat fram Tymons gamla skiva, men tycker för varje gång att det är litet jobbigare med vinyl, och tycker dessutom att det är synd och skam att låtarna han lyssnar på inte registreras på last.fm. Han gör därför ett halvhjärtat försök att hitta "Locks & Bolts & Hinges" på nätet. Döm om hans förvåning när han upptäcker nån tjomme lagt upp Tymon Doggs SAMLADE PRODUKTION på eSnips.
Handlingskraftig som han är tankar jssfrk ned alltsammans; det mesta är fortfarande... sådär, men somligt är, banne honom, inte sådär! Han får även veta att Tymon Dogg en gång i tiden, på 1960-talet, innan han träffade Joe Strummer, kallade sig Timon, hängde med The Moody Blues och spelade in fantastiska små psych-folk-bagateller (jssfrk är väldigt svag för psych-folk-bagateller).
Nu är jssfrk en något lyckligare mänska.
Timon "And Now She Says She's Young" (1970)
Tymon Dogg "Locks & Bolts & Hinges" (1982)
The Clash "Lose This Skin" (1980)
Den långa versionen: en gång i tiden lyssnade jssfrk ganska mycket på The Clash. På den tiden kunde han även stå i timmar och rota i gamla dammiga skivbackar efter obskyr new wave och postpunk från åttitalets första skälvande år.
Dessa två fenomen sammanstrålade i att jssfrk efter att ha lyssnat på briljanta "Lose This Skin" på sida fem av Clashs Sandinista! blev mäkta nyfiken på denne Tymon Dogg, som stod som sångare, låtskrivare och violinist på denna konstiga, makalösa låt (som dessutom alla andra verkade sky som pesten, vilket ytterligare bidrog till hans entusiasm). En dag fann han så, bland allt damm i en skivbutik vid Odenplan, ett ALBUM med Tymon Dogg. Han pungade ut en hel tia och kuskade hem för att lyssna på sitt nyförvärv.
Skivan var... sådär. Väldigt konstig, det var en gubbe som spelade tablas och en annan som spelade skeleton drum kit, och så några syntar, massor med fiol och Tymons bisarra stämma. Halvt olyssningsbart således, men en låt etsade sig fast: "Locks & Bolts & Hinges", en snabb, fioldriven, ytterligt svängig låt om hur rädda folk är om sina jävla grejer som de ändå inte behöver (ett tema som mycket tilltalade den redan då socialt engagerade jssfrk).
Sju år senare: jssfrk har under åren, med ojämna mellanrum, plockat fram Tymons gamla skiva, men tycker för varje gång att det är litet jobbigare med vinyl, och tycker dessutom att det är synd och skam att låtarna han lyssnar på inte registreras på last.fm. Han gör därför ett halvhjärtat försök att hitta "Locks & Bolts & Hinges" på nätet. Döm om hans förvåning när han upptäcker nån tjomme lagt upp Tymon Doggs SAMLADE PRODUKTION på eSnips.
Handlingskraftig som han är tankar jssfrk ned alltsammans; det mesta är fortfarande... sådär, men somligt är, banne honom, inte sådär! Han får även veta att Tymon Dogg en gång i tiden, på 1960-talet, innan han träffade Joe Strummer, kallade sig Timon, hängde med The Moody Blues och spelade in fantastiska små psych-folk-bagateller (jssfrk är väldigt svag för psych-folk-bagateller).
Nu är jssfrk en något lyckligare mänska.
Timon "And Now She Says She's Young" (1970)
Tymon Dogg "Locks & Bolts & Hinges" (1982)
The Clash "Lose This Skin" (1980)
postad av jssfrk kl. 11:48
3 Kommentarer:
finns det något äckligare än folk som pratar om sig själv i tredje person sing.? ja, men det ligger ändå rätt långt ut på skalan
Eh, det där har inte jag skrivit! Hur som haver. Jssfrk borde definitivt länka direkt till sin egen musik, om inte kanske blogga om den (och sedan länka). Ja, det är den definitivt värd! Älskar Let's Break up the Band and Put on R. Stevie Moore och Mr. DJ Won't You Play a Crazy Lo-Fi Song for Me!
Å, tack för de värmande orden. På http://www.last.fm/music/jssfrk finns en massa godbitar, både att streama och att ladda ned.
Skicka en kommentar
<< Home