Stadsmissionen sure is the place to find bortglömd svensk lo-fi
För några dagar sedan tog jag och Sara en promenad längs Årstaviken; målet var Stadsmissionen Liljeholmen. Det är roligt med Stadsmissionen, det finns så jävla många fula möbler, och man tröttnar aldrig på skämtet "Åh den där skulle passa bra i hörnet" om en fåtölj i rosalila krossad sammet och teak. Dessutom har de en massa konstiga skivor och böcker; man kan alltid vara säker på att fynda något, även om man aldrig hittar det man letar efter. Så också den här gången. Jag hittade Alf Henriksons Antikens historier för 10:-, ett grekisk-svenskt nytestamentligt handlexikon från 1855 (!) för 30:-, Transformers 1/89 för 2:-, och sist men inte minst,
SIDESHOW BOB "BORED BEYOND BELIEF EP"
1. Fallow Me Down
2. Mainstream Whore
3. Heavy Metal Loser
4. Stuck
För er som inte visste det var Sideshow Bob Gustaf Kjellvanders band när han var c:a tolv år gammal i mitten/slutet av nittiotalet. Jag vill minnas att jag och Jerker såg dem spela på Emmabodafestivalen anno 1998; förmodligen tyckte vi att de var jävligt bra.
"Bored Beyond Belief" är bandets första skiva, och släpptes av Emmabodafestivalens eget skivbolag Absurd Records, med skivnummer Absurd 1 år 1997. Skivan är i ärlighetens namn rätt lökig, men några sköna Sebadoh-ilningar längs ryggraden får jag ändå, om det inte är så att jag blandar ihop nostalgi och Sebadoh. Hursomhelst ser jag det som något av en kulturgärning att posta skivan i dess helhet här.
PS. Det finns en rolig anekdot om Sideshow Bob som säkert inte är sann, men det gör den ju inte mindre rolig. Det fanns tydligen ett annat band med samma namn i USA; när vårt Sideshow Bob fick veta det skickade de ett argt brev till det andra Sideshow Bob, där de skrev att de minsann hade hetat Sideshow Bob sedan 1986 och att de skulle stämma brallerna av jänkarna om de inte bytte namn. Amerikanerna blev givetvis skitskraja och bytte.
1986 var Gustaf Kjellvander sex år gammal.
SIDESHOW BOB "BORED BEYOND BELIEF EP"
1. Fallow Me Down
2. Mainstream Whore
3. Heavy Metal Loser
För er som inte visste det var Sideshow Bob Gustaf Kjellvanders band när han var c:a tolv år gammal i mitten/slutet av nittiotalet. Jag vill minnas att jag och Jerker såg dem spela på Emmabodafestivalen anno 1998; förmodligen tyckte vi att de var jävligt bra.
"Bored Beyond Belief" är bandets första skiva, och släpptes av Emmabodafestivalens eget skivbolag Absurd Records, med skivnummer Absurd 1 år 1997. Skivan är i ärlighetens namn rätt lökig, men några sköna Sebadoh-ilningar längs ryggraden får jag ändå, om det inte är så att jag blandar ihop nostalgi och Sebadoh. Hursomhelst ser jag det som något av en kulturgärning att posta skivan i dess helhet här.
PS. Det finns en rolig anekdot om Sideshow Bob som säkert inte är sann, men det gör den ju inte mindre rolig. Det fanns tydligen ett annat band med samma namn i USA; när vårt Sideshow Bob fick veta det skickade de ett argt brev till det andra Sideshow Bob, där de skrev att de minsann hade hetat Sideshow Bob sedan 1986 och att de skulle stämma brallerna av jänkarna om de inte bytte namn. Amerikanerna blev givetvis skitskraja och bytte.
1986 var Gustaf Kjellvander sex år gammal.
postad av jssfrk kl. 14:10
4 Kommentarer:
Den stora frågan som varken ställdes, eller svarades på vilket iof är logiskt eftersom den aldrig ställdes, är: Vem fan skänker bort den skivan?
Jag undrar även: Varför skänkte personen i fråga bort den?
En fråga riktad till bloggarna är:
Vilka var egentligenbäst. Loosegoats eller Sideshow Bob?
Kan ni reda ut det åt mig tack.
/Niklas
Det är sånt som är roligt med Stadsmissionen, att det bland Mr. Music Hits 3/1993 och brända Avril Lavigne-skivor (ja!) finns sådana guldkorn. Jag misstänker att det är samma person som skänkte Butthole Surfers "Hairway to Steven" och en West Side Fabrication-samling vilka jag hittade förra sommaren.
I Loosegoats vs. Sideshow Bob-frågan vet jag inte riktigt. Det är ju inte direkt som att välja sida mellan Blur/Oasis eller Israel/Palestina... det känns mer som Väsby-Brommapojkarna i Superettan. Jag nöds passa på frågan.
Däremot kan jag berätta Loosegoats-anekdoter också, en om Arvika 1997 när Christian K:s gitarr var så mycket högre än resten av musiken att inget annat hördes och så att man fick väldigt ont i öronen. (Usch, vilken tråkig anekdot.)
Den andra anekdoten är något bättre och tilldrar sig på Emmaboda, jag minns inte riktigt när, då två tjejer misstog mig för Christian och ville bli mina groupies (njae, kanske inte riktigt så, om jag skall vara ärlig). Jag blev dock arg, eftersom han inte direkt är stilig, den gode Christian, och snäste åt dem så att de lämnade mig ifred.
Kjellvander är iof lite söt. Om man gillar jättar dvs. En förutsättning är att han har tvättat håret. De kan vara riktigt flottigt ibland. Fast nog om honom. Han e inte så lofi nowadays.
/Niklas
Jag visste inte ens att Watchmen fanns på svenska... Det är också litet ångest med second hand-affärer (om man inte går dit med sin äkta hälft, vill säga), att man får slåss om eländet. SLÅSS!
Men varför postar inte smacky? Eller albin?
Skicka en kommentar
<< Home